Min förlossningsberättelse!

Förlossningsberättelse till Yvonne Gisela Almgren

Beräknad födsel 28 januari.

Introduktion!

Slemproppen gick den 17:e och vattnet började komma den 26:e, dock bara sipprandes så den 26:e åkte vi in till förlossningen men blev hemskickade för att läkaren trodde det var en flytning. Vid kontroll inför igångsättning pga misstanke om stort barn, den 28:e ändrade de sig och sa då att det var vattnet och sa att en igångsättning skulle göras den 30:e klockan 8:30. Fick kvällen/natten till den 30:e värkar med 15 minuters mellanrum, men kunde ändå sova skapligt på natten, och gick sedan upp och duschade och gjorde mig iordning till förlossningen med mamma och en veckas packning i högsta hugg. Här följer ett litet utrag ur förlossningsjournalen blandat med mina och mammas ord och känslor.

Väl inne på förlossningen!

08:50 – Kom in till förlossningen, fick ett fint stort rum & mamma började ställa iordning alla saker och kameror.

Sattes på CTG- kurva direkt, och tog temp och blodtryck. Allt såg fint ut och bebishjärtat tickade på som det skulle.

09:45 – Läkaren kom in och tog hål på vattnet (antagligen hade hinnorna spruckit längre upp eftersom jag läckt vatten i flera dagar. Öppen 3 cm. Livmodertappen utplånad. Ca 15 min mellan värkarna sedan igårkväll.

10.05 – Dropp sattes med 12 droppar i minuten. CTG kurva satt igen.

10.30 – Droppet ökades till 24 droppar minut, direkt satte ett tätare värkarbete igång. Plofylaxandas vilket fungerar bra till en början.

10.40 – Mamma hämtar barnmorskan Anna Maria. Det kommer 5 värkar på 10 minuter. Vill ut och röka, värkarna kommer för tätt så jag avstår. Står i gåbord under värkarna och sitter mycket på toaletten.

11.20 – Nu börjar värkarna göra riktigt ont, dock ej i ryggen. Börjar prova lustgas, funkar okej. Ny CTG-kurva, ser bra ut.

11.40 – Barnet står likadant som innan, öppen 4 cm

11.55 – Ber om att få EDA innan det är försent. Förbereder för epiduralbedövning.

12.40 – Två narkosläkare kommer och sätter epiduralbedövning.

13.00 – Bedövningen satt efter flera misslyckade försök, gjorde väldigt ont och andades lustgas även mot den smärtan.

13.30 – Tar en gångpromenad i korridoren, fortfarande smärtor, orkar bara gå ett kort varv.

14.30 – Personalbyte och ny undersökning öppet ca 5 cm, CTG-kurva igen. Ser bra ut.

14.45 – Annan barnmorska undersöker, korta inneffektiva värkar så droppet ökas till 45 droppar/tim

15.05 – Ny läkare, säger att droppet skall ökas til 70 för att få effekt på värkarna som kommer tätt men har ingen kraft.

15.25 – Läkaren undersöker under värk öppen 5-6 cm, bra tryck neråt.

15.45 – Ny undersökning öppet 7-8 cm, jag börjar att krysta lite smått,

16.10 – Droppet sänktes till 24 droppar/min, och pga tendens till överstimulering, ska TENS kopplas på.

16.20 – Läkaren stänger av droppet helt, barnet måste få hämta sig.

17.00 – Ställer sig i knäläge över ryggstödet, känns som hela magen ska åka ut under värkarna.

17.05 – Sätter på droppet i 12 droppar/min i förebyggade inför krystvärkar

17.30 – Lägger mig på rygg, BM kollar, tre cm kvar i bäckenet.

17.35 – Blir tillsagd att stå upp, droppet ökas till 24 pga väldigt korta intensiva men kraftlösa värkar. Utdrivningsskedet går för sakta, både förlossnings- och barnläkare kallas till salen.

Droppet ökas till 70 värkarna är fortfarande för korta så varken jag eller barnet har krafter att pressa på. Sugklocka sätts och droppet ökas till 200 men pga ineffektiva värkar så används sugklocka. Det tar ca 4 värkar med sugklockans hjälp så syns barnets hjässa, läkaren tycker sen att jag krystar så pass bra så de tar bort den och trycker endast utanför på magen vid nästa värk.

18:43 – Gisela föds ut efter ca 10 krystvärkar men hinner inte mer än att landa på mitt bröst förän det blir kaotiskt och navelsträngen klipps av i en hast. Sedan springer de iväg med henne igen. De ger henne syrgas och mamma får efter ca 5 minuter gå in till henne. Jag ligger ovetandes kvar, fortfarande groggy av lustgasen (som tur var). Krystar ut moderkakan, blir undersökt och får några enstaka stygn vid tre bristningar. Svider.

19.10 – Mamma kommer in med min lilla dotter så jag själv får se underverket och lägger henne vid bröstet.

Äntligen färdigt!

Jaa vad ska man säga Jag är bara så glad att den eviga väntan är över, och trots att förlossningen inte gick helt som jag planerat, dvs att jag bara ville ha lustgas, att jag ville föda på knä och att jag hade förberett mig på en pojke, så tycker jag att själva helheten var långt ifrån det hemska jag trott.

Visst, det GÖR ont att föda barn, och speciellt eftersom hon satt fast så länge innan hon kom ut, men nu i efterhand tycker jag att det gick jättebra. Och tack vare att jag var så pass lullig av lustgasen som jag andades mer eller mindre kostant i åtta timmar så tycker jag att tiden gick så otroligt fort, så tack till den som uppfann den smärtlindningen . En liten nackdel dock att man får sånna minnesluckor, men ioförsig så var de sista timmarna av smärta och läkare hit och dit säkert inte något jag ville komma ihåg. Från det att jag ställde mig på knä klockan fem minns jag knappt något alls, och jag själv tycker ju att tiden gick så otroligt fort, fast det egentligen var en väldigt lång förlossning. Jag tog bara varje minut som den kom och fösökte göra som läkare, barnmorskor och mamma sa åt mig, om jag lyckades eller inte får du fråga dom om , men jag tror jag skötte mig duktigt faktiskt.

Nejni, nu har jag en bebis att ta hand om, men jag kommer hålla min blogg uppdaterad med bebisinfo så fort tid och möjlighet finns.

Hälsningar från Cissi & Gisela.